Att se tillbaka och förstå hur mycket saker och ting har förändrats är skrämmande. Man tar en dag i taget och det känns som inget annorlunda händer. Att inse hur livet kan ta olika vändningar är oxå fruktansvärt läskigt. Av så många spekulationer då kunde jag aldrig ha trott att mitt liv skulle se ut såhär nu, idag. Det är alltid en kamp och den ända utvägen i en kamp är att vara stark. Inom mig finns ett tomrum av mörker som alltid kommer att finnas där. Det är en stor reva i min själ, fastän jag kan hela mig själv, kommer sprickorna alltid att finnas kvar. Det är jag, dem är ett med mig och jag lär mig leva med dem.