Jag tänkte faktiskt börja skriva ett väldigt sorgligt inlägg... En oro av räddsla som jag gått och burit på under 2 veckors tid men det förändrades i måndags, därför tänker jag istället börja skriva ett väldigt glatt inlägg av lycka.

Det är nämligen så att min underbart älskade katt försvann lördagen 8/9 och var borta i två veckor och två dagar, tills den 17/9. En tid som för mig var väldigt smärtsam. Han brukar aldrig (och då menar jag ALDRIG) vara borta så länge. Kanske en dag eller så men inte mer. Därför var den här tiden otroligt plågsam för mig. För varje dag hoppades jag på att han skulle komma hem men det gjorde han inte. Tillslut hade jag tyvärr inte mycket hopp kvar, vi trodde räven tagit honom. Jag var så nere och så sorgen eftersom våran älskade hund gick bort för några veckor sedan som jag haft i nästan hela mitt liv. Jag orkade verkligen inte att min älskade prins skulle ha lämnat mig också, han som var min tröst i detta. En charmigare och omtänksamare katt får man leta efter. Men så i måndags på morgonen så kommer han från ingenstans, plötsligt hem och jag kan inte vara mer än tacksamare att han äntligen nu finns hemma livs levande. Min älskling, min prins, gud vad jag är glad! Detta betyder så otroligt mycket för mig att han är tillbaka. Tror inte någon verkligen förstår hur mycket han betyder för mig. Mer